Hoppas ni haft det riktigt gôtt sedan sist. Idag ska vi ta upp hur göteborgskan skiljer sig från andra dialekter.
Det som först och främst utmärker Göteborgskan är att betoningen på slutet av varje mening går uppåt så att det alltid låter glatt. Det är förmodligen därför de flesta har fått för sig att alla göteborgare är glada och trevliga.
I ord där det förekommer två eller flera "r" uttalas det första r:et med tungroten och det sista med tungspetsen till exempel i ordet rosor.
När man uttalar vissa ord tar man bort en eller flera konsonanter tex i ordet skulle som blir "sulle" eftersom de tar bort k:et.
De uttalas som "di" t.ex " Di säjer att göteborskan ä så gla dialekt. Men ja ä ju gôrlessen!"
Många ord som har vokalerna I och Y i sig uttalar man istället som E och Ö och ibland uttalas V i början av ord som OI.
När göteborgarna pratar kan man också höra att de i vissa ord uttalar tjocka l.
Hoppas att ni har lärt er lite om göteborgskans särdrag idag, nästa gång ska vi prata lite om typiska ortsnamn. Ha det gött!
/Alin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar