Idag har vi kollat upp vart man mest hör av skånskan och vilka skillnader det finns mellan områdena.Där man pratar sydsvenska är i Halland, Blekinge och i Skåne. I de här områdena är det ju såklart mycket likt varandra hur man och självklart vilka ord man använder men en sak som inte många tänker på är vilka skillnader som finns.En speciell sorts av sydsvensk dialekt som är lika på många ställen är den som finns i Norra-östra Skåne, västra Blekinge, ett ställe som heter Markaryd och Hallaryd. I de här områdena har den ända skillnaden blivit att det Skånska u:et som uttalas som i Danskan håller i de här områdena på att över till standardsvenskan.
I Norra-östra Skåne har det lite äldre bak-ljudet a gått över till au. I norra-östra Skåne har man även ändrat e-ljudet så att det finns flera olika sätt att säga det t. ex (ei) (ai) och (oi)
I Södra Skåne pratar man mest som i syd-Blekinge områdena bara att man har ändrat a-bakljudet till ett ea och det kan låta som en ganska liten skillnad i text språk men när man hör det själv så är det ganska stor skillnad.
I områden som Göinge och Albo har språket också ändrats då man i Albo uttalar a-ljudet som ett (teå) fast man i Göinge uttalar det som ett (ta) med ett danskt u i slutet av uttalet. Om jag skall beskriva skillnaderna enkelt så skulle jag säga att man i Göinge uttalar äpple som (aible) och i Albo som (eable) och då märker man att det är ganska mycket skillnad.
I Kristianstad och Åhus har man inte så mycket skillnader förutom att man har bytt ut så att man uttalar å:et som ett ö.
I Trelleborg så pratar man till skillnad från de andra sydsvenska talande städerna väldigt brett och tjock, det är ganska svårt att förklara med en text utan jag skulle helst ha velat beskriva "face to face" men jag hoppas att ni förstår.
De flesta Skåningarna anser att den dialekten som är mest tydlig och överdriven pratas i Lund där man pratar väldigt speciellt och det är många skåningar som försöker att undvika den dialekten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar